Eleonorafalk hedersgäst på VgOF:s Vingakurs

Fredag den 29/9    (Fredagsbilder)            (Helgens fågelbilder)

Från alla hörn av Västergötland samlades 16 förväntansfulla Vg-skådare vid Fotös hamn kl. 14. Vi skulle med på VgOF:s havsfågelkurs på Vinga. Vi bordade 2 små fiskebåtar och det fanns nog en och annan, som var tacksam för att det inte blåste havfågelskådningsvindar. Strax innan vi närmade oss Vinga hälsade en koloni knubbsälar med kutar oss välkomna ut. Från den ena båten siktade också en kentsk tärna vid samma kobbar. 

Väl framme delade vi upp oss i de 2 villor, som stod till vårt förfogande, 12 st. i Biskopsgården, där tidigare överlotsaren huserat, och de övriga i Prickskjulet. In med packningarna och sedan ut över klipporna till Norra Udden, en inte helt enkel promenad för gamla människor med knackiga knän. 

Viss var det lite sent på dagen men de flesta av oss fick i alla fall se Toppskarv, 2 st, Havssula 7 st, Skärsnäppa m.m. För några var dessa arter nya X, vilket alltid innebär en viss tillfredsställelse. S:a drygt 30 arter. 

Åter “hemma” var det bara för oss att sätta sig ned och invänta vår egen Mästerkock, Håkans utomordentligt smakfulla middag. Currykyckling, tillredd i kokosmjölk och diverse orientaliska kryddor (stark utan att vara för het), ris och fräsch och färggrann sallad. Det satt perfekt efter vandringen över klipporna. Vid middagsbordet passade vi också på att presentera oss för varandra.

Eftersom detta var en skådarkurs, övertog kursledare Göran D ord och bild. Med hjälp av dator, projektor, bilder och god pedagogik, visade han oss olikheter hos topp- storskarv, grisslor och mular, liror, adulta och 1-2 k-fåglar m.m. Mycket givande. 

Det kändes skönt att efter en spännande dag få krypa till sängs.

30/9 lördag   (Lördagsbilder)

Göran hade sagt att skådarljuset kom 06.30 och vi var många som skulle frukostera och fixa matsäcken så några började redan en timme tidigare. Det ljusnade dock inte så tidigt men vid 7-tiden var vi på väg över lite hala klippor. Tyvärr var inte vädret på vår sida, svag vind och kraftigt dis försämrade skådningen. Helt dåligt var det inte – havssulor, sjöorre, skär – och kärrsnäppa m.m. men kanske inte så som man vill ha det när man är på Vinga. 

Så småningom gav vi upp och gick tillbaks för att rota i buskarna efter tättingar. En häftig regnskur körde dock in alla för att 1) fika 2) bildvisning och 3) styrelsemöte för VgOF:s styrelse, som påpassligt lagt ett ordinarie möte i samband med kursen. 

Regnet upphörde och därmed ny skådning, nu på Södra Udden. Nu fick vi in fler sulor och framförallt en Lunnefågel = X för några. Under dagen hade vi också siktat några Stenfalkar, Tornfalk och Sparvhök. 

Kvällens middag, komponerad av VgOF:s ordf. bestod av pannbiff, stekt lök, morotsstavar, lingon, senap och 2 grytor små runda potatisar (likformade, som om de skulle EU-godkännas).

Jättegott. Fat och grytor tömdes till sista morotsstav. 

Göran fortsatte sedan sin genomgång av havsfåglar. Han är utomordentlig kunnig och därtill väldigt duktig på att förmedla sina kunskaper till oss vanliga amatörskådare. Ovärderligt för oss. 

Söndag 1/10   (Söndagsbilder)

Den här dagen skulle medföra en riktig höjdare, men det var vi fortfarande helt omedvetna om.

Sikten var nu kanon och vinden hade slagit över mer åt väst. Solen hade stigit upp över öarna i öster. 

Vi fick direkt en föraning om att det skulle bli mycket bättre, ja riktigt bra under dagen. 3 stenfalkar under första kvarten, flera sjöorreflockar, 1 storlabb, 1 kustlabb och framförallt, en jämn ström av havssulor. Underbart vackra i morgonsolens ljus. Ljuset gav oss många njutobsar, inte bara av sulorna utan även ejdrar och prutgäss men framförallt vi minns en stormfågel, som kom inflygande riktigt nära, och en underbart vacker svärtahane, med lysande färger i gult, svart, vitt och rött. Läckert! 

Vi satt lugnt och njöt obsar, kaffe, smörgåsar när Kent helt lugnt sa:- Det sitter en rovare däruppe. Alla vände sig om – tornfalk tänkte nog de flesta där den satt 100 – 150 m bort i motljuset. Själv tog jag upp Ixusen för att digiscopa den även om det kändes meningslöst att göra det med tanke på avstånd och motljus. Men jag klämde ett par kort och tittade lite mer ordentligt i tuben på den. Så grovt tecknad den var! Och det hördes kommentarer: långa vingar, lång stjärt. Håkan drog sig åt sidan för att slippa motljuset. Så hördes det:

-Det måste vara en eleonora!!! 

Nu rann adrenalinet till hos alla! Kent-Ove hade gått närmare men åt sidan för att slippa motljuset och fick förhoppningsvis hyfsade bilder. Vi andra tittade och tittade allt mer upphetsade. Plötsligt lyfte den, cirklade runt ett tag innan den drog iväg ”åt fel håll”. 

Visst. Allt tydde på en eleonora, Åke larmade ut den. Några gick tillbaks och letade, dock utan resultat. Det blev inte så mycket skådat efter detta. Vi studerade Fågelguiden och pratade i stället. ”Eleonorafalk på VgOF:s Vingakurs”. Häftigt! 

Resten av tiden fram till kl 14, då våra skeppare kom, ägnades åt städning och småprat i solskenet. 

På Hisingen hade en taigasångare varit synlig ett par dagar. Vi gjorde ett frest på hemvägen, utan lycka, men vad gjorde det! Vi hade ju varit på VgOF:s Vingakurs och sådana överträffar ju det mesta! 

75 arter plockade vi in f.ö. Se statistiken

Tack Håkan, Göran, Åke och Studiefrämjandet för helgen.   

Skådarna gm