Skådardrag under 2009 

Gulbrynad sparv Svartstrupig järnsparv
 8 januari 2009 (Gulbrynad sparv, Emberiza chrysophrys)

Så kom det då ett riktigt MEGA-larm i början av året. Från Stockholmstrakten. Inget för mig. Jag har ju nått mitt mål, 400 arter (om nu inte Rk hittar på något igen). Visst kan jag åka på drag, men det får allt vara inom ca 10 mils radie. Inte 45 mil i alla fall.

Vännen Åke hade åter gått igenom en svår och jobbig operation lite innan julhelgen och hade, när jag besökte honom, talat om Sparven ungefär som om han hade i tankarna att åka dit så fort han blev utskriven.

Onsdag kväll den 7 jan, några timmar efter det att han blivit utskriven,  ringde han och sa att nu hade han bokat biljetter till Sthlm, avfärd 05.10, "sista minuten-biljett, pensionär". Naturligtvis föll jag, särskilt som Berit propsade på att jag skulle åka.

Sagt och gjort. Via datorn så hade jag inom 5 min biljetten inlagd i min mobil! Tekniken är fantastisk!

Jag ringde och meddelade detta till Bengt (eftersom vi talat om att åka bil upp på lördag). 5 min senare stod han vid stationen och köpte biljett till samma tåg. Han kom på att han var ledig på torsdagen.

Så 5.10 stod vi redo vid Knallelands hållplats. Kanon. Nu skulle vi bara hämta in fågeln och jag hade med mig kamera för att ta några bilder på underverket. --- Trodde jag.

Via pendeltåg till Jakobsberg från Sthlm C och taxi (!) ut till Säbysjön placerade vi tuberna bland övriga ca 50-talet skådare längs vägkanten för att studera fågeln. Och vi tittade, tittade och vi spanade, spanade men inte såg vi någon sparv (förutom någon gulsparv). 

Vi visste på väldigt väl var den höll till på marken, men fjolårsgräset var ganska högt och svackorna många och den rackare ålade sig nog fram. Någon gång ropades det att den syntes, men det var bara 1-2 sek och så var den borta.

Åke, hur orkade han, hade dock turen (eller skickligheten) att få se den ganska bra vid ett tillfälle, men trots att jag stod bara någon meter från honom, så såg jag inget. Bengt hade sett skymten av huvudet så båda kamraterna hade åtminstone fått sina X. Jag hade i stället stått och småpratat med en trevlig tjej, som, visade det sig, var reporter från SvD. 

Jag började efter ett par timmar misströsta. Och inte vågade man gå ifrån och dricka kaffe. Den skulle säkert dyka upp tydligt då och sitta kvar tills jag nästan kom fram till tuben. Dessutom var det ganska kallt att stå stilla precis och koncentrera sig. Tånk att det latinska namnet kan vara så perfekt på en fågel: E. kryss o frys  (chrysophrys)

När vi stått där i över 3 tim ropades det från andra sidan fältet. Vägrenen tömdes på några sekunder och vi rusade dit. "Den är där inne bakom stenen någonstans". Typiskt! Inte såg man den bättre här. Några gulsparvar lurade mig ett par gånger. Det var nog en sådan man sett.

Men?!?- Där sitter den ju!!!! Helt öppet och fint på en gren, 1 m över marken!! Kanon Jag ropar och talar om var den syns. Inte vet jag om någon hann få se den, för den satt bara kvar 5 - 10 sek, men för mig räckte det. Ja inte till att fota den, men på näthinnan har jag en kanonbild! Precis som Nisse Thunells bild på Club 300. 

Var detta "epifani" (se En vänsterhänt fågelskådares dagbok)? Ja, nästan i alla fall.

Nu tog jag fram kaffe och äggsmörgås och njöt. Detta var den segaste och mest skulkiga fågel jag NÄSTAN inte sett. 

Eftersom vi alla 3 hade X-at och det kunde dröja hur länge som helst innan den visade sig igen, plockade vi ihop våra grejor och började vandra inåt Jakobsberg (ca 3 km). Plötsligt stannade en bil och ett par trevliga skådare erbjöd skjuts in till Sundbyberg. Bussigt.

Vad återstår att berätta? Inget annat än att det var en härlig och avslappnad resa hem. Med X nr 401 i bagaget. Och en stilla undran: Hur orkar Åke? Men som han säger: "Detta är bästa vägen mot hälsan."

Nästa dag hittade jag på nätet en riktig närbild på mig och en trevlig artikel i SvD.  

Ur Sv Dagbladet Januari 2009

Skådare flockas runt rar sparv

Strax utanför Stockholm – bakom Ikea, City Stormarknad och Barkarby Outlet – har en sensationellt ovanlig liten fågel landat. En lämpligare illustration till SvD:s serie ”Naturen i storstan” är svår att tänka sig.

I lördags gick larmet: ”gulbrynad sparv vid Säbysjön, Järfälla”. Sedan dessa har åtminstone 1500 fågelskådare samlats på den lilla grusvägen bakom Onoff, Duka, Intersport och de andra varuhusen vid Barkarby handelsplats. En förflugen liten sparv har för första gången setts i Sverige. Den har sällan påträffats ens i Europa och är förmodligen heller inte särskilt vanlig i Sibirien, där den häckar, eller i sydöstra Kina, där den övervintrar.

Under en knapp timme i går mötte SvD skådare från Örebro, Borås och tyska Bremen. Börje Kollmats och hans två vänner tog tåget 05.15 från Borås till Centralen, vidare med pendeln till Jakobsberg för att få en skymt av den snudd på världsunika sparven. Snacka om en lättillgänglig naturupplevelse.

Vi skulle säkert inte förundras om intresset var lika stort för en tavla av Picasso som aldrig hade visats i Sverige eller Europa förut. Inte heller skulle vi ifrågasätta behovet av en lämplig lokal att visa tavlan i, som ett museum. Många skulle inte bry sig om omaket att ta sig till museet, men att ifrågasätta museernas existens skulle betraktas som rätt apart. En icke-debatt.

 

Natur i storstan tål däremot att diskuteras. Det visar inte minst intresset för SvD:s artikelserie och kommentarerna på SvD.se. Man bor inte i stan för att plocka svamp, anser en läsare, medan familjen Stenstrand på Drottninggatan ska flytta ut för att komma närmare naturen.

Är det inte snarare frågan om kunskap? Kan man inte – och vill inte kunna – skilja en gran från en tall så spelar det ju ingen roll om skogsdungen blir en parkering. Man ser inte heller gråsparvar, nötväckor eller tofsmesar, spindlar, lingon eller skalbaggar i dungen. Man ser några värdelösa trän.

För några år sedan var jag i Shanghai och efter några dagar var det något som kändes konstigt. Sen kom jag på – inga fåglar. Eftersom allt grönt var bebyggt, fanns där inte heller några djur. Då sades det att hus skulle rivas för att återställa parker och grönytor. Hur det blev med den saken vet jag inte.

Men det hade förmodligen varit mer kostnadseffektivt att förvalta naturen i storstan än att först ta bort den och sen försöka återskapa den.

 

 

  artikel_2295313.svd 

 

Några bilder blev det i alla fall även här under dagen vid Säbysjön.

knalleland.jpg (409406 byte) start1.jpg (486479 byte) start2.jpg (448698 byte) taget.jpg (431177 byte) spaning1.jpg (396262 byte) spaning2.jpg (434391 byte)

Knalleland 5.10

Bengt o Åke kommer Är de inte lite trötta På väg mot Herrljunga och Fågeln Här spanas det Och här
spaning3.jpg (473833 byte) Sparv_LP_3r.jpg (391480 byte) Sparv_LP_9r.jpg (272142 byte) x1.jpg (447257 byte) x2.jpg (420524 byte) gulbrynad_sparv.jpg (133282 byte)
Och här Och här Bild ur SvD. Foto: Lars Persson X-are X-are Här är den Gulbrynade sparven

 

  25 oktober 2009 (Svartstrupig järnsparv, Prunella atrogularis)

Bengt ringde på lördagskvällen den 24/10 och meddelade att ett Mega-drag var på gång. En svartstrupig järnsparv höll till utanför Simrishamn sedan lörd. em. Andra fyndet i Sverige! 

-"Kan inte, svarade jag. Har ljudet i morgon fm" Kändes lite visset, eftersom jag inte varit ute på något drag sedan den Gulbrynade sparven den 8/1.

-"Åk, ropade Berit. Försök byta med någon!" (Tänk en sådan förstående hustru man har.) Sagt och gjort. En kvart senare var allt ordnat och vi hade bestämt starttiden till 04.30 (visst besvär med hur det ställde sig med omändringen till "normaltid")

Det var så längesedan jag drog, så jag var tvungen att verkligen tänka efter vad jag skulle ha med mig. Tur att jag köpt nya stövlar i alla fall. Ett par stekta ägg, köttbullar och ost fick utgöra pålägget.

Exakt 04.30 kom Bengt och Åke A. (Bengt kommer alltid i rätt tid). Så var vi på väg i Bengts nya dragarbil. Småregn och fortfarande mörkt. Janne hämtades upp i Morup och sedan stod vi på rätt bra. God stämning och den där lilla spänningskittlingen började infinna sig. 06,40 larmades fågeln ut och allt kändes bra, förutom vädret. Omväxlande ihållande regn och duggregn.

En timme senare började vi vänta på nästa larm, men det kom inget. Nåja, de skulle väl larma ut om den lämnat lokalen eller inte återfunnits. (hemska tanke!) Och denna hemska tanke besannades strax innan vi kom fram till Viarp.

Men så många bilar! Bengt hittade i alla fall en perfekt P-plats och vi började vår våta vandring på en lervälling. Mötte några goda västgötaskådare, som åkt kl 2 från Tibro och naturligtvis sett järnsparven. Nåja, det unnade jag dem gärna men jag började få lite onda aningar.

Och vad folk det var !! Den första vi träffade på var Leif, Jannes bror, som var så nöjd så. Han hade sett den fint under en kort stund. Många kända ansikten visade sig i högen av tålmodiga skådare och det var trevligt att växla några ord med flera av dem. Men klockan gick och vinden bakifrån gjorde att snart började vätan tränga igenom även regnkläderna.

För att göra en lång väntan kort - efter drygt 3 timmar försökte man stöta upp fågeln genom att dra igenom det buskage där man kunde tänka sig att den fanns. Förgäves. Då gjorde vi, som många andra. Vi gav upp och lommade besvikna tillbaks till bilen. Kaffe och en smörgås och sedan få sitta i en varm bil höjde dock humöret, vilket dock om sanningen skall fram (och det skall den ju) inte varit så djupt nere, som man skulle kunnat befara. För trots allt, så är det ändå roligt att vara så tokig att man ger sig ut på sådana här drag, trots att man vet att risken är ganska stor att man dippar.

Den sociala biten är också viktig, så vi var ändå ganska nöjda med vår resa. Och inte gjorde det så mycket att jag fick lämna bort en inköpt biljett gällande Elfsborgs match mot Häcken. Den var tydligen riktigt usel med poängförlust och tappad guldchans i sista minuten.

Så har då hälften av årets drag gett ett X och hälften blivit en dip.

Här finns en härlig filmsnutt som beskriver allt. http://hanslarsson.net/Film_0001.wmv (Hans Larsson)

jarnsparv.jpg (77371 byte)

Foto: Jonas Rosqvist (Från Svalan)

jarnsparv0235web.jpg (114725 byte)

Vi var som sagt några st.

jarnsparv0236web.jpg (113638 byte)

Bengt tar sig en smörgås