| Kaspisk pipare 29 mars | Prärietrana 1 maj | Svartand 10 nov | Alpkaja 150626 | Småtrapp 150714 |
| Kaspisk pipare. Mörkö, strax söder
om Södertälje. Det blev en absolut kanondag tills.m. Owe Fred.
Start kl 5. Lugn och fin körning, jämna och lugnande rapporter om Piparen, klarblå himmel och när vi vid 10-tiden kom ut på fältet, stilade den undersköna fågeln upp sig på allra bästa sätt. Det blev ett par underbara timmar i den varma vårsolen och många bilder, även om ovanan vid kameran (längesedan jag fotade) och det havererade objektivet, gjorde att bilderna inte blev perfekta. Ganska bra dock. Hemma igen vid 4-tiden efter att ha åkt en vända i den fagra sörmlandsnaturen. En absolut toppresa och nr 409 på listan. |
|
Några bilder på Piparen .
|
|
Dagen innan Valborgsmässoafton, sent på kvällen fick jag ett kryptiskt sms från Bengt: "CGA är med om vi åker på natten. Vi gör så tycker jag med." Jag satt som ett frågetecken. Vad menade han? Ringde upp B och han berättade om en Prärietrana utanför Sala. Fortfarande var det väldigt kryptiskt, och han lät lite irriterad över att jag inte fattade vad han menade, ända tills det kom fram att han tidigare skickat ett sms och där förklarat allting. Detta sms hade dock inte kommit fram. Vi skulle åka natten mellan Valborg och 1 maj och jag hade varit på väg ut i köket för att fixa matsäcken eftersom vi skulle åka om 2 tim, hade jag trott när jag sett sms:et. Nåja, allt löstes och den 1 maj åkte vi kl 01. Bengt, jag, Janne U och Claes-Göran A. Fin och lugn färd men när vi kom till Örebro såg vi första snön och ju längre upp vi kom, desto mer snö. Kl 4.55 kom ett sms-X från John A och vi fick närmare beskrivning var vi kunde parkera. 20-25 min senare var vi på plats vid Elimkapellet, som nog aldrig haft så många besökare som dessa 2 dagar. Fortfarande ganska mörkt ute - och kallt!!! Jag hade ju inte ens vantar eller mössa. Hur dum får man vara? Vi säkrade dock tranan, där den stod och frös, ganska långt bort. Att fota var inte att tänka på. Den såg mest ut som en beigefärgad klump där den stod med huvudet under vingen (i brist på mössa). Vi bestämde oss för att vänta tills vi sett tranan ordentligt i bra ljus. Under tiden åt vi och värmde oss i och utanför bilen. Det visade sig också att sjön och området framför oss var en utmärkt vårmarkslokal med massor av fågel. C-G räknade in ett 30-tal arter. Och så var det dags, Solen kom fram och tranan började röra på sig och visade upp sig fint, även om det var långt bort, födosökte lite innan den tog några springsteg och lyfte. Härligt! Elegant svepte den fram över fältet och bort till de andra tranorna där den landade och försvann för oss. Men vi var helnöjda! Särskilt C-G, som klämde till med ett praktfullt 400-jubileums-exemplar. Detta gladde naturligtvis även oss och inte blev det sämre när C-G bjöd på ett fullvärdigt jubileumsfika vid Rasta utanför Mariestad. Tack för det. Resan fortsatte sedan hem och det var 4 trötta men helnöjda skådare, som kom till Fristad, resp Borås. Jag, som bara åkte och som tog som uppgift att se till att chaufförerna var vakna, tackar för en lugn och säker körning och fin gemenskap. Vi ser fram mot nästa drag!!!
| ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Några av alla skådare. Som synes väl påpälsade. Samlingsplats: Elimkapellet, välfyllt utanför.
400-fika bjöd C-G på, samtidigt funderar han över vad nästa drag, 401, skall ge V Så här fint såg inte vi tranan men vi var nöjda ändå. Foto: Anders Fridström, Hållsta C:a 1 tim efter det att vi åkt | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kolymasnäppa 12 juni, Ottenby. Jungfrutrana 14 juni, Kvismaren. Rödvingad vadarsvala, 14 juni, Korshamn, Morup | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Ons den 11 satt jag och lyssnade på Living Gospel i GA kyrkpark. Då kom ett sms från Bengt om en Kolymasnäppa på Öland. Den hade jag dålig erfarenhet av ( se dip) men tittade ändå på Birdalarm och läste om att den nu var vid Ottenby + att en Jungfrutrana fanns vid Kvismaren. Eftersom Bengt tänkte åka på Kolyman på torsdag, då jag var tvungen att förbereda en middag + tårta m.m. för ett fredagskalas och alltså inte ansåg mig hinna åka, så störde mig dessa två "drag" mig under konserten ganska mycket. Jag meddelade honom detta och fick veta att Janne o C-G skulle åka på fred kl 12, vilket ju var helt omöjligt för mig. Senare på onsdag kväll hade jag dock kontakt med C-G och vi talade om att i a f kunna åka på tranan under torsdagen. Strax före kl 11 torsdagen såg jag att tranan dragit norrut och meddelade detta till C-G men lade samtidigt ut en krok, agnat med: - "Kolyman står kvar". C-G nappade! Och kl 12 åkte vi mot Öland, samtidigt som Bengt lämnade Farhult med samma mål. Ett par mil före Växjö sammanstrålade vi och sedan åkte vi lugnt och säkert till Ottenby. Det var inte många skådare på plats men som vanligt frågade man: -Har någon den i tuben? Man vill ju säkra den! Jodå, det var lugnt och ute på Västrevet gick den bland ett antal kustsnäppor. Det blev väl ingen höjdarobs men vi tittade på den ganska länge, såg den flyga lite osv och obsen blev fullt acceptabel. Fikat på Gubbhyllan och resan hem gick i avslappnandets tecken, medan vi så smått började planera för en ev. resa till Västerås och Jungfrutranan. Vi var överens om att i så fall åka tidigt på natten, så vi skulle vara där innan tranorna började röra på sig. Detta efter tidigare dålig erfarenhet av slöhet, t.ex. den som kostade oss den Svarthuvade truten vid Oset ( se Dip)
Middagen hemma gick bra, gästerna var nöjda och Tranan hade återvänt till Kvismaren, där den varit tidigare, från Frövisjön. Vi hade bestämt, att var den kvar kl 22 så skulle vi åka kl 24 på natten och även Janne U var då involverad. Kolyman hade lämnat Ottenby, så vi hade tur som var där på torsdagen. Vid 21-tiden ringde Bengt, som kommit hem, och föreslog att vi skulle åka till Gamsen och försöka höra pärluggla och nattskärra innan vi drog till Kvismaren. Vi gjorde så, men de enda som hade glädje av den utflykten var knotten!! Jag säger bara: Hemskt! I stället åkte vi norrut från Varnum och mötte fullmåne, lite regn och soluppgång innan vi kom fram till Bärsta vid 04.30-tiden. Där stod ett litet gäng uppe på en besvärlig grässlänt (jag kände att jag börjat bli gammal, för det var svårt att klättra upp med andra bara "sprang" upp) Nåja, däruppe såg vi Jungfrutranan gå tillsammans med hundratals vanliga tranor. Lite långt avstånd och motljus, gjorde att obsen inte var särskilt bra, men i vissa lägen ändå acceptabel. Vi fikade och åkte sedan till Rysjön och skådade. Den lokalen kan man väl säga är "något bättre" än Skalle, men Skalle har vi ju iaf här i Borås. Det blev en fin, solig, lite blåsig och ganska kall skådarmorgon och CG var den ende av oss som varit förståndig och tagit långisar på sig.. Kl var ju bara 6 på morgonen. C-G noterade under under ett par timar drygt 50 arter vid Kvismaren och området däromkring. Inte dåligt. Vi strosade runt och njöt, innan vi bestämde oss för att se om ljuset nu var bättre borta hos Jungfrun. Det var det definitivt. Avståndet var samma, men nu såg vi tydligt alla karaktärer på den "lilla" skönheten. Härligt. Efter en fikapaus vid Norrbyås pittoreska kyrka, där vi underhölls av steglitstjatter, drog vi så hemåt igen, ganska möra och trötta. De andra turades om att köra, medan jag skulle hålla låda, för att inte chauffören skulle somna. Jag klarade det inte helt utan somnade till ibland. F.ö. diskuterade vi vad nästa drag skulle bli. Vadare? Revansch på Rödvingad vadarsvala? (se dip) Sångare? Rovis? Och när skulle det bli?
Hemma ca 13.50 och ganska trött. Hejade på Berit och en väninna, som varit hemma på fika, packade upp. - Då ringde Janne: "Rödvingad vadarsvala i Morup. C-G och jag åker!". -Kommer direkt, svarade jag. Berit sa bara: - Åk! ( hon gläds varje gång jag får tillfälle att åka på drag och jag vet att hon verkligen känner så. Underbara hustru!) Jag tog en smörgås och strax efter satt vi åter i bilen, nu på väg till Morup. Skulle vi verkligen få se den Rödv. vadarsvalan samma dag? Jag hade ju även på denna fågel gjort en lång dip-resa (se dip) och ville naturligtvis ha "revansch". Ute vid Korshamn stod ett gäng och tittade ut. Jag bad att få se i en tub och där låg vadarsvalan och solade sig på sanden vid vattenbrynet. Gott!!! Tog in den i egen tub och njöt av att se den såpass nära. (ingen riktig kamera med förstås!). Väldigt lustigt var att se hur den tog små skutt upp i luften och snappade åt sig någon insekt. Gång på gång. Plötsligt lyfte den och flög rakt över huvudet på oss, svängde runt och visade upp sig jättefint. Drog iväg men kom snart tillbaks men landade då ganska långt bort i en tångvall. Vi stod kvar en stund men var sedan nöjda med obsarna vi gjort - och med dagen! Meddelandet om en ev. Örnvråk vid
Onsala, hetsade inte upp oss nämnvärt, utan nu var vi nöjda med de senaste
17-18 timmarna och de dryga 75 milen. Och med Janne som drabbats av en heshet,
som starkt tilltog, och CG som somnat (ja, inte som chaufför) och med mig,
skrivandes sms och mms till vänner och bekanta, blev det ganska tyst i bilen.
Men så nöjda vi var när vi kom hem efter denna HELT GALNA DAG.
PS Bengt var inte med till Morup, för han "behövde inte den" DS
| ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Söndag 9 /11 2014 Kyrkkaffe och Fars Dag. John ringde
men inte kunde jag dra till Torekov för att spana in en Svartand även om
tanken för en kort sekund föresvävade mig.Men på kvällen ringde Bengt och
vi bestämde att vid första larm på måndagsmorgonen skulle vi dra
tillsammans med Claes-Göran. Måndag 10/11 Det kom 07.55 och halv-9 var vi på väg. 9 grader och disigt men vi var optimister. Roligt att vara på drag igen. Mitt senaste var den 14 juni med jungfrutrana och rödvingad vadarsvala. Det lättade lite och med hjälp av
min mobils gps var det inte svårt att hitta platsen för senaste obsen. Norr
om Torekovs golfbana hade en ev Östlig Kronsångare dykt upp. Osäkert varför
vi drog vidare mot svartanden. Men - den hade lyft 20-30 min tidigare och
flugit söderut. Snopet, men inget att göra åt. Vi slog oss ner och fikade och tog
det lite lugnt. Plötsligt fick vi se ett gäng skådare, som mycket målmedvetet
och snabbt drog mot bilarna. Nytt larm? Visst! Vi hängde på och åkte till
Rammsjöstrand och hamnen där. Strax norr därom höll ett antal gräsänder
och skarvar till. Och där, bland dessa, simmade Svartanden, ca 100 m ut. Vi såg
den väldigt fint, lite salskrakelik (hona) på kinden. Tyvärr har jag ju
inte längre mitt 400-objektiv varför bilderna blir därefter. Fåglarna får
komma närmare!!! Vi var nöjda och drog iväg mot
Kronsångaren, som hade hörts något lite och setts ännu mindre. På plats sökte
ett 60-tal skådare efter detta förstafynd. Man sökte i första hand inne i
ett par större björnbärsbuskage. Vi satte oss att fika. Så småningom bestämdes
att man skulle stöta fågeln ur buskaget men trots mycket ihärdiga försök
syntes ingen Kronsångare. Vi gav upp när det började droppa
ovanifrån och mycket nöjda satte vi oss i bilen och drog hemåt. Det mörknade
snart och regnet var ganska intensivt hela vägen hem - men vad gjorde det? Vi hade ju fått se Svartanden ! X nr 413 för mig. Tack Bengt och C-G för trevligt sällskap - som alltid. Vad blir nästa drag
|
Åter till 'Alla drag 300 - 415'
| Alpkaja 26 juni 2015 | Småtrapp 14 juli 2015 |
| 26
juni 2015
"Hej!
Såg på appen att ALPKAJAN skådats i Halmstad. Fråga: Blir det Tabea eller
alpkajan? (fotnot:Tabea =
en tysk flicka på besök)". Så
stod det i ett sms från vår vän AnnMargret, em den 25/6. Jag blev som ett frågetecken.
Vad menade hon? Vad visste hon
om alpkaja?. Sådana här saker får man inte skoja om. Ringde upp henne och
fick bekräftat att hon inte skojat.
Ringde direkt till Bengt, som svarade, inte med t.ex. Hallå, utan:- Kan
inte idag, men vi åker i morgon!
04.30 möttes vi utanför polishuset och drog iväg på, för mig, årets
första drag. En härlig känsla, som inte blev sämre av att åka i den nya
bilen, gasdriven.
Lugn och trivsam resa och vi parkerade på Lidl:s p-plats. Någre nöjda
och glada skådare talade om att
det var bara att gå över trafikleden och gå in i koloniområdet till Syrenvägen.
Och där fanns alpkajan, åtminstone för 15 min sedan.
Vi hastade över vägen och mötte en skådare: -Tyvärr, den drog iväg
för ett par minuter sedan, men flög häråt. Jag skall spana lite här. Vi
stannade och tittade också, lite vilset. Tänk om den dragit! -
"Där borta är några kajor. Ja, där sitter den på taket! Kolla i min
tub"!
Och visst. Där satt den, Helsvart med gul, något böjd näbb. Obsen säkrad
och jag ställde upp min tub och Bengt o jag turades om att njuta av denna,
synnerligen sällsynta fågel.
Efter några minuter lyfte den och försvann. Men vi hade ju i
alla fall sett den jättefint, och det satt på väggen till ladan (ev.
vandrarhemmet) en stor reklamskylt. "MAX 2 min", så denna Alpkaja
var tydligen läskunnig!
Lugnt gick vi upp till bilen och tog fram ryggsäckarna med morgonfika.
Letade reda på en lugn och solig plats och tyckte att vi sätter oss först i
kön in till Lidl, som skulle öppna kl 9. Då kom också Claes-Göran och plötsligt
rörde sig övriga skådare med bestämda steg och tuberna över axlarna mot
Syrenvägen. Fågeln var tillbaks!
Vi avbröt fikat och hastade iväg och därinne i en trädgård med fågelmatning,
satt och gick också alpkajan. Lugnt och obekymrat. Det var fint att se den på
så nära håll, gula näbben, röda benen osv.
Så småningom lyfte den (de har ju vingar bevars) och vi gick tillbaks
till bilen och tänkte dra hemåt, men så nämnde Claes-Göran något om Källstorps
våtmarker utanför Falkenberg, där en
ringand hållit till en längre period. Vi tyckte det var en god idé att ta
den vägen och C-G skulle följa efter.
Vi kom dit och gick till tornet och spanade men såg ingen ringand.
Inte heller såg vi till C-G, som försvann ganska snart inne i Halmstad.
(Hoppas att han kommit till rätta)
Ändå, supernöjda med dagen, drog vi hemåt och var hemma ca 11.30.
Detta var första draget sedan svartanden i november 2014 och visst känner
man hur roligt det är med spänningen och det sociala. Synd att inge hörde av sig när
sumpvipan var på gång. Det är skit att inte få köra bil längre. Mellanspetten på Gotland var inte
aktuell. Vill inte åka bort och övernatta men dagsturer går ju bra, än så länge.
Nu avvaktar jag nr 415, om inte Rk sänker denna alpkaja av någon
anledning. Jag har den spetstjärtade duvan och amerikanska sjöorren i
minnet som varnande exempel på
vad de kan hitta på. Jodå, man sänkte den - MEN. I stället godkändes den ovan nämnda Spetstjärtade duvan, så det gick jämnt upp den här gången | ||||||
14 juli 2015 Äntligen! Bengt kom äntligen hem från Farhult där han tillbringat ett par veckor. Jag har med jämna mellanrum skickat små meddelanden att SMÅTRAPPEN vid Kvismaren fortfarande var kvar. Trodde nog att han förstod undermeningen i sms:en. Jag var sugen på att åka på drag! även om det "bara" gällde en honfärgad individ. Nu ringde alltså Bengt och jag var inte svår att övertala utan tisdag 14/7 kl 7 åkte vi. Trots att den inte larmats, men med tanke på att vädret inte var så bra, var vi ganska säkra på att den var kvar. Mycket riktigt - 07.50 larmades den ut och det kändes ju bra. Lugn resa och en skön promenad till Ormkärrsplattformen vid Kvismaren, en stor och lättillgänglig plattform med plats för många skådare och t.o.m. matbord. Småtrappen då? Jo, den fanns en bit bort, ca 200 m, men var större delen ganska svårsedd. Kamouflagefärgad, brunspräcklig, där den låg, gick, betade mellan tuvorna. Men stundtals syntes den riktigt bra, även om det inte var någon "janneobs". Plötsligt dök några Långegrundskamrater upp. Det var flera år sedan vi sågs. Roligt att växla några ord, liksom att träffa Henrik Hellemar. Det var verkligen överraskande men trevligt att han fått intresse av att åka och skåda. Efter ett par timmar var Bengt o jag nöjda och drog hemåt, via Gällersta, där det enligt ett tips, skulle finnas brun glada. Bengt fick syn på den när han flyttade bilen. I stället hade jag en härlig bild av två tornfalkar, som satt rakt under varandra på en smal torraka. Häftigt. Efter en fikapaus var vi så hemma vid 16.30-tiden, mycket nöjda och tillfreds med denna exklusiva art. (415) Vad blir nästa? Dokumentationsbilder: Erik Fröding och Henrik Hellemar |
Åter till 'Alla drag 300 - 415'