Väl framme i Transtrand omkring ½-12, åkte vi upp till Hemfjällstangen, där lappmesen skulle hålla till på Morvägen 7 eller Videstigen 10. Lätt som en plätt att hämta hem det X-et! Trodde vi. På 7:an hade man slutat mata!! Får man göra så? och på 10:an var den inte hemma. Mittemot 7:an matade man däremot en hel del talltitor och andra mesar - dock inte vår Lappmes. Till vår glädje hade vi i alla fall flera trivsamma Lavskrikor - härliga krabater. Men Lappmesen då? Vi var på väg att ge upp, då Janne hade gett sig ut på jakt efter fler matställen. Han kom så småningom tillbaks med orden: - "Det finns ett annat fågelbord på Apelstigen 3, men där finns ingen lappmes."

Vi bestämde oss för att kolla en gång till innan vi skulle ge upp och åka vidare. (vi hade ju ännu inte ordnat natthärbärge). Visst fanns det några talltitor vid utfodringen men inte vår efterlängtade ... Men var det inte en Lappmes, som satt och åt vid den upp-och-nedvända Colaflaskan? Jo, visst! Jag ropade till de andra: -"Där är den!!"  (bild. Foto: Arne Johansson)
En härlig syn, dels för att vi äntligen fick lön för resan och letandet, och dels och framförallt för att den var så jättesöt. En absolut favorit.

Dessutom var det ett nöje att skicka några SMS till Tomas E, som kollade Pool-X i Thailand och till John.

Vi stod kvar en 10 minuter och bara njöt för att sedan vända åter till bilen med ett härligt lugn vilande inombords.

Bengt lyckades fixa en stuga i Nyhammar. En riktig lyckträff och ett tack till Ludvika Turistbyrå, som hjälpte oss så bra. 

Vi hängde på Grängesbergs OF, som hade uggleexkursion samma kväll. Ledaren, Mikael Olsson, visade sig vara en hejare på att härma ugglor. I närheten av Vändleberget lyckades han i det tilltagande snöfallet locka fram en Pärluggla. Härligt! I övrigt visade sig ugglorna från samma sida, som de brukar när det är ugglekväll, dvs de var helt frånvarande. 
Men det var trevligt att göra nya bekantskaper med likasinnade människor.

Vi sov gott den kvällen efter dusch och ostkaka och vaknade kl 6 till ljudet av regn utanför. Vägen fram till Vändleberget och Igletjärn, där hackspetten skulle finnas, var nu glashal. Vi följde en vägbeskrivning i Roadrunner och dessutom hade jag vissa minnesfragment från besöket i somras (då jag fick gråspetten). "Efter en skarp högerkurva kommer en skylt :-"Igeltjärn." Inte kom det någon skylt. Jag tyckte mig se en oplogad väg inåt höger, men vi började ändå pulsa fram på en brant och 40-50-cm snötäckt traktorväg. Jag hade hela tiden känslan av att vi var på fel väg och efter c:a 1, mycket tung, km, med Bengt som spårande, vände vi åter till bilen. Vi la´ där minst 1 timme och väldigt mycket energi men fick ett nytt års-X - Tjäder. Alltid något.

Nåja, vi hittade rätt väg och kom så småningom fram till Igeltjärn och hyggessluttningen där vi skulle kunna höra och ev. se den 3-tåiga. Här var det djup snö och ganska svårt att gå. Men vi hörde snart en hel del trummande, vilket mina kamrater, ganska övertygande, påstod kom från "vår" hackspett. Jag var mycket tvivlande. Janne ropade sedan att ha såg den, vilket jag, eftersom jag såg samma fågel, ställde mig ännu mer tvivlande till. Nåja han skulle få revansch nästa dag.

Vi prövade att pulsa iväg  längre bort, vilket jag inte borde gjort, eftersom jag trampade ner i ett vattenhål. Isande kallt vatten fyllde stövlarna! Det är mycket man får utstå för dessa bevingade varelser. (men det är det värt)

Vi gick tillbaks de 2 km till bilen, åkte hem, bytte till torra kläder, lunchade och åkte tillbaks. Nu hittade vi, men promenadvägen hade inte blivit kortare. Däremot hade solen kommit fram och vägde upp en del av avsaknaden av fåglar.

Eftersom det började blåsa på kvällen, var det ingen idé att ge sig ut för att jaga ugglor, utan det fick bli en stilla kväll framför TV:n

Söndag morgon. Klart väder, lite kallare, snabb frukost och iväg. Ny promenad på den nu välkända skogsvägen till Igeltjärn. Det var ganska svårgånget p.g.a. att det nu frusit till is på vägen. 

Vi satte oss på samma plats, som dagen innan, samtidigt som solen gick upp. Jättevackert! Snart hörde vi en klar och ganska intensiv trumning norrifrån. Tretåig hackspett ! Nu blev t.o.m. jag övertygad. Janne gick ner för att gå en vända på vägen medan Bengt och jag stannade kvar. Efter ett tag kom Janne tillbaks, glatt ropande: -Såg ni den? - Vilken?? Jo, när han kommit ner till skogsvägen, kom hackspetten flygande över honom. Den nådde dock aldrig fram till oss, så det blev bara Janne, som fick se fågeln. Inget att göra åt. Så är det ibland. Samtidigt var det ju bra, att han fick en riktig obs i stället för den tidigare omnämnda observationen.

Till slut gav vi oss iväg hem igen. Duschade, åt lite, städade och åkte söderut igen. Lika fint väder som när vi åkte upp.

Vi gjorde två stopp på hemvägen. 1) McDonalds i Örebro för att fira X-en. 2) Tysslingen för att se 1400 sångsvanar.

Hemma igen vid ½-6 tiden efter 125 mil och 2 nya X.