Just då ringde Claes-Göran: 
-När åker vi? 
Han var helt inne på att vi skulle ge oss iväg. Jag också.

Ringde först Bengt. 
 -Njae, vi avvaktar först fler larm. Det verkar osäkert. 
Ringde Lars. 
 -Nä, inte så långt. 
Ringde John: 
 -Jag är fortfarande kvar i Skåne på kalas! 

Då gick nytt larm: 
En 9:a = Drog iväg. Troligen ej kvar. 
Nytt samtal med C-G. 
 -Vi ställer in det hela. 
Nytt larm. 
 "Återupptäckt". 
Nytt samtal med C-G: 
 -Jag hämtar dig 04.30 Bron öppnar kl 8

In i köket och stekte ägg. Klockan på ringning  03.45 Sov lite oroligt och gick upp 1 minut innan det ringde. Gjorde iordning matsäcken och bjöd min kära på kaffe innan C-G kom och vi gav oss iväg. Då gick första larmet. Spoven var kvar!

Det var tjock dimma ute och enligt rapporterna skulle det senare under dagen bli regn över södra Sverige. Nåja, vi körde på.

Utanför Växjö kom ett nytt larm: 
 "Drog iväg. Troligen ej kvar!"
Det kändes inget vidare. Skulle vi i stället åka till Husebymaden nära Växjö i stället. Nej vi gör Öland, som vi sagt och efter en ½-timmes nervös väntan kom det efterlängtade larmet:
 "Återupptäckt!"

07.45 landsteg vi på Öland. man hade öppnat bron redan vid 2-3-tiden och det var därför flera hade kunnat larma så tidigt. Det var bara bra. Därigenom blev det ingen kö över bron.

5 mil senare, i strålande och värmande sol, skyndade vi över en vacker strandäng mot den långa raden av skådare med riktade tuber inåt viken. Och där stod den, den kanske mest ovanliga art som hittats de senaste årtionderna. Den såg ut som en mörk myrspov, där den stod med svagt uppåtböjd näbb, ute i vattnet. Jag såg tyvärr aldrig fågeln flyga och därför inte heller det karaktäristiska mörka under vingarna. Hade säkert inte heller obsat den som något annat än en myrspov.

Hur som helst - det kändes fint att se den och inombords spred sig det lugn och den harmoni, som brukar infinna sig när en ny, sällsynt obs är klar. C-G hämtade ryggsäckarna och vi stannade kvar och åt frukost och pratade med folk. Bl.a. kom markägarna och undrade vad som stod på. De var mycket positiva och verkade tycka det var trevligt med allt folket och uppståndelsen, även om de nog tyckte att vi var tokiga. 

Så småningom drog vi oss till bilen, tackade Staffan Rodebrand, som upptäckt fågeln, och gav oss söderut mot Norra Lunden. Den turen gav dock ingen Gylling, vilket vi hoppats, men nöjda drog vi hemåt igen och kunde konstatera att den här turen gått bättre än förra årets jakt på örnvråk. Men den tar vi en annan gång.
 

FÖRA
En långväga gäst, den amerikanska vadarfågeln hudsonspoven, orsakade en invasion av närmare 1 000 fågelskådare till Gredaviken och Vässby fjärd i helgen. En verklig ornitologisk sensation 

- Det är första gången denna vadare setts i Sverige, säger den kände ornitologen Staffan Rodebrand, som på lördagskvällen upptäckte den amerikanska gästen i Greda vik. 
   - Men jag var tveksam, erkänner han. 

Larmet gick fem i åtta
Lite senare såg den finske ornitologen Wille, som inte vill skylta med efternamnet, den och genom kontakter konstaterade han att det verkligen rörde sig om hudsonspoven. 

   Fem i åtta på kvällen, strax innan Ölandsbron stängdes, gick larmet till fågelentusiasterna. 
   Först på plats i Gredaviken var de öländska fågelskådarna. Och naturligtvis Staffan Rodebrand. 
   - På kvällen flög han vidare och övernattade på Vialms udde, berättar han. 
   På söndagsmorgonen flög den fyra kilometer norrut till Vässby fjärd. 
   - Här har den varit hela dagen, säger Staffan Rodebrand, som i en hast fick ordna med parkering för alla som kom från landets alla hörn. 

Tre, fyra gånger i Europa
Hudsonspoven, som håller till vid Hudsonfloden i Canada, har tidigare setts endast tre eller fyra gånger i Europa. 
   - Hur han kommit hit vet jag inte, säger han. Ibland kommer amerikanska fåglar hit. 
   Hela dagen kom och gick fågelskådare vid naturreservatet Vässby fjärd. Hudsonspoven gick omkring i vikarna i vattnet hela dagen. 
   Ibland tog han sig en liten flygtur. 

Två på natten
- Alla som varit här har sett den, säger Staffan Rodebrand. 
   Hudsonspoven är den amerikanska varianten av rödspoven. 
   De flesta från andra delar av landet väntade med att åka till söndagsmorgonen på grund av broarbetet. 
   Men redan vid tvåtiden på söndagsmorgonen öppnades bron och de som väntat på fastlandssidan kunde ta sig över. Fågelskådare åker nämligen gärna långa vägar om det händer något särskilt. 

Åker gärna långt
- Det är värt att åka i väg, säger Britt Lundgren från Sundbyberg, som befann sig i Skövde när larmet om den märkliga fågeln kom. 
   - Det här är en sensation, säger Staffan Rodebrand. Ett riktigt storfrämmande, som om Real Madrid skulle spela mot Persnäs. 

Mirjam Frylestam 
mirjam.frylestam@barometern.se