Åter 2003-sidan 
 
Sandsnäppa 23 aug 2003. X-et som kom bort - eller...
Fredag 22/8. 
Janne ringer och frågar vad jag skall göra på lördag. "-Hämta Berit på lasarettet. Hurså?" Jag kände på mig att det var något särskilt på gång. 
- En ny 0-a på Öland - Sandsnäppa!
- Nä, suckade jag, jag kan inte. Berit kommer hem över helgen och då kan jag inte åka och titta efter en fågel.

En stund senare ringde Berit och sa att hon nog inte skulle komma hem förrän vid 1-tiden på lördagen. Jag berättade vad som var på tapeten och hon tyckte absolut att jag skulle åka. Vi borde kunna vara hemma vid 2-tiden.

Sagt och gjort. Kl 4 nästa morgon möttes Janne, John och jag och drog iväg mot Öland och ett nytt X. Janne körde. Skönt. Jag och John satt och slumrade. Inte ett larm. Vi blev lite undrande och oroliga, när vi fortfarande inte hört något trots att kl. passerat ½-8.

Parkering vid S:a Lundenparkeringen strax efter 8. Inte många bilar där. Vad var detta?
Ute vid plattformen på Schäferiängarna stod 30-40 skådare, ja, en del låg och vilade mot muren och såg ganska missmodiga ut. Bl.a. Mats H.

- Hade man inte sett den? undrade naturligtvis vi.
- Jo, man hade en mycket misstänkt fågel ute på reveln, men det var för långt för att man med säkerhet skulle kunna bestämma att det var rätt fågel.

Det var inte svårt att hitta fågeln ifråga. Den sprang och födosökte tillsammans med en och ibland två småsnäppor och skiljde sig ganska klart från dem. Visst var det omkr.   500 m bort men man såg ibland hanska tydligt t.ex. den kortare och något tjockare näbben, gråfärgen på ryggen, lite rultigare. Men sådär 110% var svårt på det avståndet. Om man bara kom lite närmare.

Problemet var att det är beträdnadsförbud på området t.o.m. 31/8!! Man ringde Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Så småningom (eftersom det inte fanns några fåglar kvar att störa på ängarna) gavs visst ett löfte att någon från Fågelstationen kunde få gå ut í "tjänsteärende". 

Från stationen gavs dock ett klart "Nej". Däremot kom långt om länge en av killarna, som upptäckt den dagen innan, dit och tittade. Då hade det dock blivit lite motljus. Han sa sig dock tro att det kunde vara samma fågel, men, helt säker - nej.

Det hela slutade med att alla trodde att det var sandsnäppan vi såg, men ingen vågade ta på sitt ansvar att larma ut den som säker och därmed fick vi nöja oss. Jag är säker på att hade någon larmat den, så hade säkert 40 andra kryssat efter.

Visst kändes det lite snopet när vi åkte hem. Hade vi sett det vi sett eller hade vi sett något vi inte sett ??? Vi kommer aldrig att få veta svaret, men jag tror ganska säkert att jag sett SANDSNÄPPAN - den första i Sverige.

Nedan en bild på lurifaxen, som inte ville komma närmare.


Foto: Jonas Bonnedal

Foto: Jonas Bonnedal