I bussen satt också Berit från Brämhult och Berit 2, som visade sig heta Hjördis från Tämta. Jag packade in bagen, kylväskan (kylklamparna låg dock kvar hemma), stövlarna och ryggsäcken. Försiktigt lade jag så in Leican på en mjuk jacka. Man kan ju aldrig vara för säker.

I Fritsla väntade så vår ordinarie chaufför, Daniel, och nere i Plattlandet väntade godsherre Bruno med Marianne. Erik från Öxabäck hade också tagit sig dit och därmed var bussen fylld. 

En jättebra buss, rymlig, relativt bekväm, snabb, och, visade det sig, billig i drift. Märke? (med tanke på reklamvärdet i lovorden) Renault tror jag.

Vid körde direkt mot Rönnen, där några trodde sig ha en gås oplockad - nämligen Nilgåsen. Eftersom det är ganska långt dit tog det några timmar, trots att Daniel drog på ganska bra (han körde jättebra hela vägen - "fort och lugnt"). Det började suga i kaffetarmen och strax innan Rönnen stannade vi vid ett Motell. En del hade inte med sig fika!!!
Hur kan man åka på skådarresa utan fika? Tub och kaffe är ju det viktigaste. 

Nåja det ordnade sig och och när vi spanat av Skälderviken mot Sandön en stund, dröjde det inte länge förrän vår egen Falköga upptäckt Nilgåsen. Den stod ute vid en revel och putsade sig. För de flesta var detta en nytt "livs-X" och sådana är ju alltid trevliga. Här fanns en hel del annat roligt också i form av vadare, änder och gäss och även några sälar, som låg och solade sig.

Nu hade vi fått blodad tand. En rosenstare hade rapporterats från området också och lite längre fram längs vägen drog vi ner mot stranden, där vi sett en mängd starar. Plötsligt ropade någon: 
- Där är den! 
Och minsann, intill en sten på stranden gick en klart annorlunda stare. Jag tittade på den men blev ganska betänksam - Visst hade den ett, nästan sandbrunt huvud, men i övrigt mörk och med en mörk näbb. Jag hade tidigare lärt mig, att starar vid den här årstiden, är som ormvråkar, dvs de kan se ut nästan hur som helst. Men övriga var i stort sett övertygade: -Det var en rosenstare. Och därmed hade flera redan fått 2 X. Inte bara solen sken och värmde, även turen var med oss. (tyvärr visade sig närmare studier av Fågelguiden, att jag hade haft rätt i mina misstankar)

Glada i hågen åkte vi till Hells Angels huvudkvarter i Hasslarp, för att hälsa på dem. De var dock inte hemma, utan vi åkte till de lugnare Sockerbruksdammarna. Här visade sig ett flertal smådoppingar innan vi drog vidare. Det hade gått ett larm om en Fältsångare, som ringmärkts i Falsterbo och släppts. Inom mig kände jag draghetsen bubbla upp lite grann, men vi var ju fler i bussen och alla är ju inte lika tokiga, så jag tog det ganska lugnt, även om jag tyckte att vägen söderut inte behöver gå norrut först. Så småningom kom vi dock ut på motorvägen. Gott, tänkte jag, nu kommer vi fram ganska snabbt i alla fall.

Vad hände då? 
Jo, plötsligt skulle det ätas lunch! När det var drag!!! Det var desutom bara Daniel, Erik och jag, som kunde duka fram snabblunch, dvs ta fram matsäcken. Övriga skulle gå en ½-mil till andra sidan motorvägen, äta en 3-rätters middag, och gå tillbaks innan vi kunde fortsätta. Det hade nu gått ytterligare ett larm på sångaren och det började kännas ganska oroligt. 

Det blev inga fler stopp utan vi åkte snabbt till Lotsvillan, dit den andra bussen och dess skådare redan anlänt för flera timmar sedan. (men de hade ju inte heller sett någon Nilgås)

Vi berättade för dem vad som fanns att ev. beskåda i Falsterbo innan vi körde dit. Vi upptäckte ett antal skådare, som spanade i vassen, några hundra meter norr om Fyren. Kryssande mellan greenerna tog vi oss dit och där stod nästan hela Skåneeliten. Ute i vassen sågs Pierre U och någon mer, försöka stöta upp fågeln, som ganska nyss hade varit där. Och plötsligt blev det full aktivitet på alla. 
 - Där är den! 
 - Var? 
 - Där är den! Äsch, den försvann!
 - Där i vassen! Nä, den hoppade ner igen!

Det var en svårsedd rackare, men under några korta 10-tals sekunder visade den sig ganska bra. Åtminstone tillräckligt länge och bra, för att de, som kan väldigt mycket mer än jag, kunde konstatera att det var Fältsångaren. Även jag såg några av karaktärerna, ögonbrynsstreck, lite rostbrun på gumpen och i detta fall "förlovningsringen". Men uppriktigt sagt, så hade inte jag haft en tanke på fältsångare, om jag stått där själv och plötsligt fått syn på den. Men så är det ibland, åtminstone för mig.

Det var i alla fall med glädje, som jag SMS-ade till skådarkompisar hemma:
 - Nytt X!  (Bilder på den ringmärkta fågeln)

Nu kunde vi åka lugnt tillbaks till Lotsvillan vid Kanalen och installera oss. 
Jag ville dock ut igen och de flesta följde med till Foteviken. Jag var inte riktigt säker på var bästa skådarplatsen låg, vilket gjorde att vi delade på oss. Längst in i viken fanns en hel del vadare (brushane, kärrsnäppa, gluttsnäppa, större strandpipare, enkelbeckasiner, rödbenor) och änder och på andra sidan masor av vitkindade gäss. En fin skådarplats, särskilt på kvällen då man har medljus.

Efter en dusch och lite kvällsmat var det lagom att gå och lägga sig och förbereda sig inför lördagens stora rovfågelsinvasion. 

En fin dag var till ända.

Lördag: Avfärd 06:30 till Nabben. Halvdant väder. Inte mycket sträck. Däremot lite vadare och änder utåt Måkläppen. Sandlöpare, svartsnäppor, kärr- och gluttsnäppor, kust- och ljungpipare, gravand, skedand, stjärtand m.m.

Vi beslöt oss för att åka till Näsbyholm och kolla rovfåglar, men stannade först vid Fyrträdgården en stund och tittade på gulärlorna, som sprang omkring på greenerna obekymrade om golfarna runtomkring.

Näsbyholm, en jättefin plats om man vill skåda rovfåglar. Vi hann knappt ur bussen, förrän vi hade en massa rödglador, ormvråkar, tornfalkar och sparvhökar cirklande ovanför oss mot den blå himlen. Vi hade kanonväder och stannade på platsen flera timmar och hade det jätteskönt. Solade, slöade, fikade, promenerade och spanade. Förutom de nämnda rovisarna hade vi en havsörn, 3 lärkfalkar, 1000-tals fasaner i olika färger och åldrar (uppfödning), rödstjärt, svarthätta, skäggmes m.fl småfåglar. Några riktiga toppentimmar med ibland upp till 10 rödglador i luften samtidigt.

Vi tog vägen över Stenberget med en fantastisk utsikt över Häckebergaomsrådet, men inte heller här såg vi till resans, åtminstone för mig, egentliga mål,  - Mindre skrikörn. Nåja, vi hade ju en dag kvar och någon gång skall väl även denna plump i listan suddas ut.

Kvällen avslutades med gemensam pizzamåltid, klurig frågetävling angående städer och fåglar, kaffe eller annan dryck, historier och skrönor om olika släktmedlemmar och allmän trivselgemenskap.

Söndag.
Frukost, städning och packning innan avfärd till Nabben. Avsaknaden av vind gjorde att 100 000-tals mygg hade gott om tid att bita sig fast på oss. Nästan lika många storskarvar paraderade ute på Måkläppen. I övrigt var det inte mycket nytt att hämta, förutom några skärfläckor, en gråhakedopping, en mindre flugsnappare, som fastnat i nätet, och en del andra småfåglar som passerade vid Fyrträdgården.

Ett kort besök på Ljungen gav inget alls, varför vi åkte till Lotsvillan, där en kopp kaffe med jättegott tilltugg från Annas bageri blev det bästa. Stort tack Bruno och Marianne. En pilgrimsfalk flög över men fikat var slut, så den fortsatte.

Vi hoppades lite på Örtofta sockerbruksdammar men där hade den varma sommaren gjort sitt. I stort sett helt torrt. 

Nu åkte vi hemåt, men eftersom "vår rosenstare" flög sin väg, ville vi leta fram en riktig. På vägen gick larm om en stäpphök vid Svedberga kulle. Efter perfekt bilorientering kom vi fram till en, för kärrhökar, perfekt slätt. Det dröjde inte länge förrän Marianne undrade vad det var för stor rovare, som flög lågt över fältet. Där var den! En jättefin juvenil stäpphök. Lika fin som den som nyss varit i Mönarp. Vi hade den under en lång stund svepande fram över fälten. Härlig och minnesvärd obs!

Då gjorde det inte så mycket, att vi inte hittade någon rosenstare vid Rönnen och Sandön. En god middag vid Motellet, där vi stannat för första fikapausen under nedfärden, fick utgöra avslutning på en riktig Toppenresa.

Ett stort tack till Daniel för gott chaufförskap och till övriga kamrater för trevligt sällskap.