Tärnmås i Galtabäck 30/9, 2/10

 
Ett av mina s.k. "skam-X2 har länge varit Tärnmåsen. Nästan alla skådare hade ju åkt till Mellbystran hösten -97 och kryssat de flesta havsfåglarna de minnesvärda dagarna. Problemet för mig var bara att jag på den tiden inte ville åka så långt för att se nya arter!!!

Nu hade under en vecka flera tärnmåsar varit synliga på Västkusten. Bl.a. hade Claes-Göran och Lars var it på Hönö och sett den. Av olika anledningar hade det dock inte passat för mig att åka, så jag räknade med att "ha den kvar" ytterligare en tid.

Så strax efter kl 17 tisdagen den 30:e larmades den ut, "ses stationär vid Galtabäckstornet". Jag kastade mig på telefonen för att ringa efter medpassagerare. Tomas - sjuk och nedbäddad. Leif: tut-tut-tut... Upptaget!.

Jag hoppade in i bilen men ringde i backen ner mot Åsvägen till Leif igen.
- Visst! Jag följer med.

Eftersom solen var på väg ner, gick det ganska fort till Galtabäck. Fågeln hade larmats: Drog iväg, troligen kvar.

Vi började att kolla viken söder om Tornet, utan framgång. Det började dessutom bli ganska mörkt.

- Vi provar Tornet i alla fall, sa jag. Det stod ju någon där när vi åkte förbi.

Jovisst stod det en tjej där men hon hade inte sett något. Tacka för det. Hon hade ju nästan bara en teaterkikare, men hade i alla fall åkt från Göteborg på larmet. (utan tub!)

- Där kommer den! ropade Leif och pekade utåt, där en ensam måsfågel kom flygande in över kanalen alldeles nedanför oss. Ganska långa vingar, flaxig, knyckig flykt. Visst var det Tärnmåsen!. Jag tappade den när jag skulle gå över till tuben, men fick in den igen just när den lyfte och drog vidare ut mot havet och norrut igen. 

Inte var det någon höjdarobs men ett nytt X i alla fall. Och jag bestämde mig redan för att ta med Berit ner om det blev bra väder och den var kvar nästa dag.

Den var kvar nästa dag, men det regnade nästan hela dagen, så vi avvaktade till torsdagen. 

Det var perfekt. Fågeln var kvar och i solskenet fick vi en helt annan observation av denna MYCKET vackra fågel i juvenildräkt. Det svarta på vingarna och längst ut på stjärten och vid ett par tillfällen såg man också den grunt kluvna stjärten. Jätteroligt att även Berit fick se den.

En god obs och X-et kändes bättre.


Foto: Lasse Olsson

Foto: Anders Andersson
Obs de vackra vingarna

Foto: Anders Andersson