Åter 2003-sidan 
 
Lirornas Dag 14 augusti -03
John hade slutat sitt sommarjobb och vi bestämde oss för att åka till Vänersborgsviken om lokalerna däromkring, för att kolla vadarsträck m.m. torsdag den 14/8.
Onsdag em. ringde Åke A och föreslog en tur till Hönö, eftersom det ÄNTLIGEN verkade bli lite fint väder, dvs blåst och rusk. Kanon tyckte både John och jag.
På kvällen ringde Åke igen och sa att det blivit ändringar. Jag blev lite orolig ända tills ha sa att vi skulle få åka med till Vinga!! Kanon-kanon! Samling vid Hjuvik 3.50 på morgonen.

02.30 åkte vi tre från Sjömarken och kom fram i god tid till färjan. Det kom flera bilar med sömniga skådare. Tydligen hade flera kollat väderrapporten och med det uppdämda havsfågelskådarbehovet var det inte konstigt att de flesta bilarna racerstartade från färjan. Det gällde ju att få plats i skjulet vid Kråkudden. Det behovet hade dock inte vi. Utan lugnt åkte vi till Fotö, där en liten kutter stod puttrande och väntade på oss, 12 st skådare. Här fanns med flera av topplacerade västgötaskådare, Göran D, Jörgen F, Anders J, Mikael K osv. Lovande inför dagens övningar. 

"Måste vägen till Curaco gynga så" nynnade jag för mig själv under vår 45 minuters färd ut till Vinga. Nåja, ingen behövde använda någon påse utan alla var pigga och alerta när vi gick iland. De yngre hoppade som stengetter över klipporna för att komma fram och få en bra plats, medan äldsten och Åke tog det lite lugnare. 

Det blåste kolossalt och jag, som hamnade lite på utkanten hade svårt att stadga tuben när jag skulle spana in havsfåglarna. 

De vackraste och egentligen häftigaste fåglarna går dock alldeles intill land och är dessutom så stora att det inte är några problem med dem, jag avser havssulorna. Särskilt de adulta är fantastiska att skåda i medljus. Under dagen räknades 410 st havssulor. 

Snart ropades det "storlabb" och efter en stunds nervöst letande upptäckte även jag den. Det skulle under dagen passera 29 st, så det blev många tillfällen att studera dem närmare. En del hade dessutom vänligheten att gå riktigt nära land och visa upp sig ordentligt. 

Ett par tretåiga måsar flög också förbi, liksom åtskilliga stormfåglar, 81 st. Även en del vadare, framförallt kustsnäppor drog hastigt över stormig hav. Vi satt dock framförallt och väntade på liror.

Plötsligt ringde det i någons telefon:
- "Medelhavslira passerar Hönö!" 
En nästan tumultartad scen uppstod. Alla började putsa sina tuber. Vi visste att det tar 10-15 min från Hönö till Vinga. Någon ropade "Halleluja" medan andra försökte dämpa uppsluppenheten genom att påpeka: -"Vi har inte sett den än".

Så ropar John: - Lira!
-"Var? Var??"
Detta är nästan det värsta som finns. Särskilt om man svarar: -"Rakt ut"
Jörgen, som satt bredvid mig blev alldeles stollig: -"Åh! Kanon! Woh! Så nära!!!"
Och jag hade ännu inte sett den! Sån´t känns. Man sveper med tuben, kollar vilken riktning de andra har på sina tuber, lyssnar till alla utropen medan man bara har grönsvart, halvstormande hav i tubfältet. 

Men plötsligt fick även jag in den!! Under 5-10 sek följde jag medelhavsliran i några bågar, hojtade till för mig själv, och skulle börja följa och studera den, då jag tappade bort den - och borta förblev den medan några andra fortsatte att tala om hur fint den syntes. Och hur tydligt man såg karaktärerna på den. Jag kunde bara säga att det var en lira jag såg. 

Men så är det ofta för mig. Jag har väldigt svårt att följa en fågel till havs och samtidigt studera detaljer på den. 

Nåja, jag såg den i alla fall och fick ett nytt X, nr 364. Lite senare kom en mindre lira, den såg jag lite bättre men även den för kort stund. 

Vädret var bra. Ett par korta regnskurar gjorde inget, medljuset var perfekt, blåsten nödvändig, men står man inte i lä är skakningarna jobbiga, matsäcken innehållsrik och god, kamraterna fina. När därtill skådandet är så givande, så måste man vara nöjd, trots att en del obsar blir korta. 

Vi flyttade oss till en annan obs-plats. Sträcket dog nästan ut fram mot 12-tiden. I stort sett bara havssulorna fortsatte något. Plötsligt kom ett nytt larm från Hönö:
- "En ny medelhavslira!"

Samma procedur som tidigare, med ett undantag - det var jag som först upptäckte den!!!
Ja, jag såg att det var en lira och hade den en något längre stund i tuben än förut, men så försvann den för mig igen och förblev borta, så när som på några sekunders obs. Märkligt att det skall vara så svårt med havsskådning.

Därmed var det slutskådat - fiskargubben väntade oss och det var en ovanligt glatt och nöjt gäng, som drog sig ner till hamnen och den gungiga hemfärden.

Nedan några havsfågelbilder tagna av olika fotografer vid andra tillfällen


Foto:Peter Bergman
   
Foto: Hans Larsson